Ett hav av oceaner
(vi är djur)
Hur djupt kan man dyka! Hur djupt kan man gå, innan botten är nådd!
Vad lurar i djupen! Hajar, demoner, spöken. Hur djupt kan man gå! För när du stirrar in i mörker, stirrar även mörker in i dig. Människan är ytlig som en grund grav, men vi gräver med tandpetare. Är det kanske fåfänga som driver oss att gräva, eller ren självbedrägeri? Kanske är det så. Kanske ytliga människor är ärligare gentemot sin natur. Att inte gräva där du aldrig blir färdig, att inte låtsas förstå. Att inte låtsas känna människans sanna väsen. Ty vem har rätt att säga vad och vilka som är onda! Vem har rätt att säga vad är ont, vem kan förstå? Det enda man kan säkert påstå är: människa är och människa förblir. Varken mer eller mindre.
Den som lurar sig själv lurar även andra. Vi ljuger och bedrar vår omgivning, vi målar upp en bild av oss själva, vi lurar varandra att köpa bilden. Men det är ändock ett spel. Ett spel och inget mer. Varken mer, eller mindre. Ett nödvändigt spel? Kanske, kanske inte? Vad är det vi kedjar där i mörkret? I vems intresse?
Hahahhahahhahahah. Vada for morker? Alla ar inte deprimerade vetdu. Alltsa allt har ingen mening. Du behover inte overanalysera:P
Hehe, det var snarar ett dvärgentema..:P
Mmm du ar lite kar i honom va? hahaa
Du vet mycket väl vem jag är kär i..:P
