Ondskan

Höljd i dunkel är människan. Ensamma, osäkra, tafatta kommer vi till världen. Lämnar den på samma sätt?
Koder, kläder, tankar, handlingar. Mycket formar själen- men inte du. Göm den väl, ty det finns vargar som vill åt den. Blodtörstande hungriga rovdjur som inget hellre vill, än att ha dig på sitt bord.

Men vad är lögn och vad är sanning! Vad är tvunget, vad är otvunget! Ensamheten må va tvungen, men sällan är den vald. Göm själen väl, ty om mången känner dig, är du inte mer än den de känner. Finnes ingen av dem kvar, finnes ej heller du. Däri ligger själen, det som ingen utom du får veta om dig själv, men vet ens du?

Är detta inte lögn, så säg! Ty vari ligger sanning, att ensam människa ej finns. Varför inte blotta själen för världen? Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett? Att den är svag och bräcklig! ATT DU ÄR SVAG! ALLA ÄR SVAGA.
Vad rör det dig att jag ser hela själen? Vad rör det dig om jag sårar dig? Människor är människor.
Ska ord få såra din själ? Ska andra äga rätten att döma dig, såsom och du dömer dem.

Jag räknar kallt med att människan är god, att människan vill gott. Därför borde jag va fri. Därför borde inga gränser finnas. Men större mur finns ej, än den som håller själar från varandra. Särskilt min.

Varför?

Kommentarer
Postat av: Angie

for du ar ondast av oss alla

2008-12-21 @ 10:56:41
URL: http://angieplangie.blogg.se/
Postat av: Kalle

I am

2008-12-21 @ 13:16:43
Postat av: tomten

är du inte. har du någonsin försökt skriva dikter? du kan bli näste morbida poet :-P

2009-01-05 @ 12:51:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0