Fagman to the rescue
Om det nu ändå var hela sanningen.
(Dessutom är den sorgliga sanningen att de flesta elaka människor är elaka just för att de betraktas som det)
Det finns dem som föraktas öppet bakom sina ryggar, inte för vad de gör- utan för vilka de är. Dessa människor är antingen mesigare, töntigare, fulare, dummare, svagare eller mer rädda. Alla dessa skäl ger en fullgod anledning till oförbrukat förakt. Svaghet SKA föraktas, svaghet SKA förgöras.
Om det nu ändå var hela sanningen.
Det bästa argumentet för delvis omotiverad aversion gentemot en enskild individ är den grupp-psykologiska vinsten i det hela. Det finns få saker som för grupper samman lika effektivt som en elak karaktärisering av utomstående. Det enar och håller samman med järnkedjor. Så på sätt och vis blir fienden befriaren. Fienden blir det NÖDVÄNDIGA ontet- hjälten.
Om det nu ändå var hela sanningen.
Detta fungerar bara så änge gruppen slipper känna "hjälten". Ty gör man det faller allt. När det framkommer att hjältar i allra högsta grad är människor med känslor, då kan man inte längre fortsätta. Antingen skäms man eller inte. Då väljer man en ny.
Har vi verkligen inte kommit längre? När gör vi det?
Det är verkligen hemskt, och judarna är väl det starkaste exemplet. Judehatet som mest fanns för att ena andra grupper.
Personligen tror jag att det är det enklaste sättet att hålla samman en grupp på, men också det värsta. Lite som Star Wars :P
Och tyvärr har människan en ofårmåga att inse när hon är ond.
Ska man vara pessimist svarar jag "adrig" på sista frågan, men det hindrar inte mig från att undvika att förakta.
Är hon verkligen ond?
Har detta någon verkligehetsförankring? Självfallet har det det men du förstår hur jag menar.
Hur som helst, visst förenar hat grupper. Eller kanske inte hat men framförallt förakt. Det blir en vi-mot-dem(den)-mentalitet som stärker & berusar. Tyvärr.
Detta har i allra högsta grad en verklighetsförankring.
Det finns till och med många konkreta exempel.
