Ett hav av oceaner
(vi är djur)
Hur djupt kan man dyka! Hur djupt kan man gå, innan botten är nådd!
Vad lurar i djupen! Hajar, demoner, spöken. Hur djupt kan man gå! För när du stirrar in i mörker, stirrar även mörker in i dig. Människan är ytlig som en grund grav, men vi gräver med tandpetare. Är det kanske fåfänga som driver oss att gräva, eller ren självbedrägeri? Kanske är det så. Kanske ytliga människor är ärligare gentemot sin natur. Att inte gräva där du aldrig blir färdig, att inte låtsas förstå. Att inte låtsas känna människans sanna väsen. Ty vem har rätt att säga vad och vilka som är onda! Vem har rätt att säga vad är ont, vem kan förstå? Det enda man kan säkert påstå är: människa är och människa förblir. Varken mer eller mindre.
Den som lurar sig själv lurar även andra. Vi ljuger och bedrar vår omgivning, vi målar upp en bild av oss själva, vi lurar varandra att köpa bilden. Men det är ändock ett spel. Ett spel och inget mer. Varken mer, eller mindre. Ett nödvändigt spel? Kanske, kanske inte? Vad är det vi kedjar där i mörkret? I vems intresse?
Ödestro
Fri vilja är ett populärt begrepp numera. Att själv kunna välja- vart man bor, vänner, partner, karriär och så viare. Hela livet genomsyras av en tro på något ingen kan förklara eller förstå. Låter inte det ruskigt religiöst? Om man tänker på det närmare är det verkligen inget annat än religion.
Nu får jag förklara mig;
Vad styr ditt liv? Enkelt kan man säga tre saker allmängiltigt,
1. Ditt arv, dvs. de gener du ärvt från dina föräldrar som formar den du är
2. Din miljö, uppväxtmiljö, vuxenmiljö och nuvarande miljö formar även din personlighet
3. Slump, oförutsedda handlingar och händelser i ditt liv
Låt oss nu ta en titt på 3:an- slumpen. Slump är saker vi inte kan förutse, men de är ändock förutbestämda. Allt i naturen reglereras av naturlagar. Fysiska konstanter, vetenskapliga teorier, psykologiska begrepp.
Summa summarum- ingen fri vilja i faktiskt mening existerar. Ej heller någon reell slump. Allt är förutbestämt. A L L T.
Varje människa du möter, varje tanke du tänker, varje ord du säger. Svårt att föreställa sig? Ja, men fullt rimligt.
Vad är då fri vilja egentligen? Personligen ser jag det inte som mer än en fantasi. Upplevelsen av fri vilja är viktigare en den faktiska fria viljan.
Konsekvenser i ditt liv? Inga alls, eller stora. Som med mycket annat beror det på inställningen. Om allt är förutbestämt, varför vara rädd? När du dör, så gör du det. Om allt är förutbestämt finns inget kvar att frukta. Sen om det finns mening i det förutbestämda uttalar jag mig ej om. Men klart är, att du kan leva ett liv utan ånger eller rädsla- friare än du hade varit annars.
Kanske har tron på fri vilja hållt oss fångna? I vilket fall är tron på fri vilja inget annat än religiös- en tro på något man inte kan bevisa, förklara eller förstå, endast uppleva.
"Fri är fången som erkänner sin fångenskap, han slipper uppleva den"
Ondskan
Koder, kläder, tankar, handlingar. Mycket formar själen- men inte du. Göm den väl, ty det finns vargar som vill åt den. Blodtörstande hungriga rovdjur som inget hellre vill, än att ha dig på sitt bord.
Men vad är lögn och vad är sanning! Vad är tvunget, vad är otvunget! Ensamheten må va tvungen, men sällan är den vald. Göm själen väl, ty om mången känner dig, är du inte mer än den de känner. Finnes ingen av dem kvar, finnes ej heller du. Däri ligger själen, det som ingen utom du får veta om dig själv, men vet ens du?
Är detta inte lögn, så säg! Ty vari ligger sanning, att ensam människa ej finns. Varför inte blotta själen för världen? Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett? Att den är svag och bräcklig! ATT DU ÄR SVAG! ALLA ÄR SVAGA.
Vad rör det dig att jag ser hela själen? Vad rör det dig om jag sårar dig? Människor är människor.
Ska ord få såra din själ? Ska andra äga rätten att döma dig, såsom och du dömer dem.
Jag räknar kallt med att människan är god, att människan vill gott. Därför borde jag va fri. Därför borde inga gränser finnas. Men större mur finns ej, än den som håller själar från varandra. Särskilt min.
Varför?
Ritual noise by Covenant
Wired to the world
Under our fingertips
We take special care
Listen to the words
Spoken in confidence
We make ritual noise
Shouting to be heard
Cooling our burning lips
We break down the gates
Open up our wounds
Bleeding for innocence
We make ritual noise
We weave the fabric of dreams
We build cities of sound
We feel the rhythm of time
We live dangerous lives
We have the power of will
We twist logic around
We feed the engines of change
Oskrivna blad?
En trogen följeslagare,
Lämna hoppet det gäller inte män
Ty när du hoppas blir du svagare
Logiken är min mor,
Jag dess olydiga barn,
Med en näsduk torkar hon mitt snor,
En enda vante stickar hon av garn,
Med sarkasmens svarta segel seglar ja,
Men vem är det som ror?
Tro på det som komma ska,
Glöm att ensam då du for.
Tag en penna dröm dig bort en sväng
Skriv mitt namn på en ensam rad
Släng din penna se igen
Vad finns då kvar? Ett tomt blad?
Om myran och gräshoppan
Flera gånger uppmanar du gräshoppan att jobba, annars lär han inte överleva vintern. Han struntar i din uppmaning.
Hösten kommer, alla skogens djur går hem och förbereder sig för vintern. Alla utom gräshoppan. Han springer hem till dig och knackar på din dörr. Han ber om mat. Ty utan mat dör han, den stackaren.
Du vet att det är sant. Du vet att om han dör, är det faktiskt på grund av dig, även om man inte kan hålla dig ansvarig för det.
Vad gör du?
Jag ger honom mat. Om historien upprepar sig och gräshoppan ber om mat nästa år? Då ger jag honom mat. Om och om igen.
Detta är den heliga principens förbannelse och välsignelse. För varje gång en hungrig individ ber om mat, så ger du denne mat. Det är helt oberoende av vad han gjort. Föd de hungriga! Oberoende av varför de är hungriga. Tro mig, den principen är en av de viktigaste.
Att leva ett liv baserat på principer kan förefalla lite torrt, men måste det verkligen vara så. Om du lever ditt liv baserat på kärleksfulla principer, snarare än godtycklig handlande i varje enskild situation, gör du inte världen mer rättvis? Det är nämligen min fasta övertygelse.
Irriterande ljud
Lista över personer jag tycker om: Min familj och släkt (biologsik såväl som icke-biologisk), David, Erika, Andreas, Josef, Ola, Niclas, Erik H, Erik J, Joel, Sam, Lisa, Lovisa, Angie, Sofia, Jonte, Andreas N, Marcus, Mikael, Annica & Fabian med flera.
Dessa personer känner jag tillräckligt för att säga att jag tycker om. Säkerligen har jag glömt flera. Jag glädjer mig att jjag har känslor nog att tycka om så pass många människor givet hur dålig jag är på att värna mina relationer.
Er andra känner jag ännu inte.
Korpen kraxar, allt förgår.
Om inte mer så läs i alla fall en vers. Mr. Edgar Allan Poe spöar Shakespeare med hästlängder. Enjoy!
The raven
Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore -
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of someone gently rapping, rapping at my chamber door.
«Tis some visitor», I muttered, «tapping at my chamber door:
Only this and nothing more».
Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor,
Eagerly I wished the morrow; vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
Nameless here for evermore.
And the silken, sad, uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
«Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door -
This it is and nothing more».
Presently my soul grew stronger: hesitating then no longer,
«Sir», said I, «or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is, I was napping, and so gently you came rapping.
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you». - Here I opened wide the door -
Darkness there, and nothing more.
Deep into the darkness peering, long I stood there, wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before;
Put the silence was unbroken, and the stillness gave no token,
And the only world there spoken was the whispered word, «Lenore!»
This I whispered, and an echo murmured back the word, «Lenore!»
This, and nothing more.
Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping, somewhat louder than before.
«Surely», said I, «surely that is something at my window lattice;
Let me see, then, what thereat is, and this mystery explore, -
Let my heart be still a moment, and this mystery explore,
«Tis the wind, and nothing more».
Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately Raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he, not a minute stopped or stayed he,
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.
Then, this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling
By the grave and stem decorum of the countenance it wore,
«Though the crest be shorn and shaven, thou», I said, «art sure no craven,
Ghastly, grim, and ancient Raven, wandering from the nightly shore.
Tell me what thy lordly name is on the night's Plutonian shore!»
Quoth the Raven, «Nevermore».
Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning, little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast upon the sculptured bust above his chamber door -
With such name as «Nevermore».
But the Raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing farther then he uttered, not a feather then he fluttered;
Till I scarcely more than muttered, «Other friends have flown before!
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before!»
Then the bird said, «Nevermore.»
Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
«Doubtless» said I, «what it utters is its only stock and store;
Caught from some unhappy master whom unmerciful Disaster
Following fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of «Never - nevermore !»
But the Raven still beguiling all my fancy into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door}
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird oi yore
Meant in croaking «Nevermore».
This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl, whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamplight gloated o'cr -
But whose velvet violet lining with the lamplight gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!
Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by seraphim whose footfalls tinkled on the tufted floor.
«Wretch,» I cried, «thy God hath lent thee - by these angels he hath sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, O quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!»
Quoth the Raven, «Nevermore».
«Prophet!» said I, «thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore?
Is there - is there balm in Gilead ? - tell me - tell me, I implore I»
Qucth the Raven, «Nevermore».
«Prophet!» said I, «thing of evil - prophet still, if bird or devil! -
By that heaven that bends above us, by that God we both adore,
Tell this soul with sorrow laden, if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels name Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden whom the angels name Lenore!»
Quoth the Raven, «Nevermore».
«Be that word our sign of parting, bird or fiend!» I shrieked upstarting.
«Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!»
Quoth the Raven, «Nevermore».
And the Raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamplight o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!
Fagman to the rescue
Om det nu ändå var hela sanningen.
(Dessutom är den sorgliga sanningen att de flesta elaka människor är elaka just för att de betraktas som det)
Det finns dem som föraktas öppet bakom sina ryggar, inte för vad de gör- utan för vilka de är. Dessa människor är antingen mesigare, töntigare, fulare, dummare, svagare eller mer rädda. Alla dessa skäl ger en fullgod anledning till oförbrukat förakt. Svaghet SKA föraktas, svaghet SKA förgöras.
Om det nu ändå var hela sanningen.
Det bästa argumentet för delvis omotiverad aversion gentemot en enskild individ är den grupp-psykologiska vinsten i det hela. Det finns få saker som för grupper samman lika effektivt som en elak karaktärisering av utomstående. Det enar och håller samman med järnkedjor. Så på sätt och vis blir fienden befriaren. Fienden blir det NÖDVÄNDIGA ontet- hjälten.
Om det nu ändå var hela sanningen.
Detta fungerar bara så änge gruppen slipper känna "hjälten". Ty gör man det faller allt. När det framkommer att hjältar i allra högsta grad är människor med känslor, då kan man inte längre fortsätta. Antingen skäms man eller inte. Då väljer man en ny.
Har vi verkligen inte kommit längre? När gör vi det?
Peer pressure
Kan nog aldrig sluta störa mig på att den absolut största kraften ligger i grupptryck. Det gör mig arg och emo.
(jag betackar mig för kommentarer såsom: "dahh, redan!", detta är nämligen INTE en ny insikt)
(hint, hint)
Om att komma längre
Speciellt enkelt blir det för vissa, nämligen de oförbrukat vackra. De sköna som aldrig behövt vara smarta, som aldrig behövt vara bra på något. De som varit populära, de som varit älskade för inte den de var, utan för det de var. En tung börda att bära, (antar jag). Mode är ett gissel, eller snarare mode och skönhet har kommit att bli folkets nya opium. Låt oss aldrig glömma att det finns människor som tjänar väldigt mycket pengar på allas våra dåliga självförtroenden. Är det verkligen rimligt att låta sitt liv styras av förgängliga saker som skönhet, prestige och tradition. Är inte ett liv utan skam och krav eftersträvansvärt i vår nutid. Har gamla frihetideal övergetts och isåfall varför?
När ska klychorna bli verklighet? När ska riktiga ideal få ta plats? Man lever bara en gång, En gång enbart. Denna gång tänker inte jag låta handla om oviktiga saker som utseende, pengar och prestige. Vilket slöseri! Jag är i hjärta och hjärna övertygad om att dessa saker är och förblir dåliga saker. Den dag borde komma då människor inte får vad de vill ha, utan vad de behöver. Skär bort dessa svulster som när dig. Skilj på behov och begär, på näring och knark.
"Dina bedrifter spelar mig ingen roll, din skönhet är för mig obetydlig, den du är och den jag älskar, det är du. Så kom! Kom till mig som du är, utan skam, utan pretantion utan annan avsikt än den rena. Kom, så skall jag älska dig."
"Ytliga människor känner sig själva bäst."
Hur gör man när man inser att man inte kan slå sig fri? När man vet att alla drömmar och ambitioner är tomma? Hur umgås en fri man med fångar?
Det gör han inte. I vårt samhälle är formligen ALLA förlorare. Jag bevittnar ytliga kvinnor med en innehållslös besatthet för kläder, hår och generellt utseende. Det är förgängligt, men under tiden det sitter i förgör det. Fri vilja finns, men är endast en lögn för de som är fångar.
En fånge flyr inte, en fånge tänker inte utanför sitt fängelse, en fånge blir aldrig lycklig. Därför är de flesta kvinnor förlorade i en kamp som ingen egentligen vill strida, därför går kvinnor ner i vikt, därför handlar de kläder. Hur gör man när man inte lyckats tänka utanför rutan, utanför vad som synes vara.
My God! Jag är lika misogyn som jag är pretantiös! :)
Vad en kvinna vill ha- en ytlig man med djup...
Det täcka könet- kvinnan. Själv brukar jag kalla det, det otäcka könet. Det finns ofrånkomligen ingenting som är så svårt att förstå för en man som just en kvinna. Själv står jag förbryllad inför mysteriet. Vad är en kvinna? Vad gör en kvinna till en kvinna och inte en man?
"Hmm", tänkte jag en vanlig fredagkväll. Jag gick ut till stora-rummet där folk ivrigt betraktade Bruce Willis döda skurkar i den beryktade filmen Die Hard 2. Jag ställde sedan följande fråga: " Äy! Vad är egentligen kvinnliga respektive manliga egenskaper? Vad är essensen?" Mumlande fick jag några otydliga svar, troligen beroende på den trollbundna atmosfär som rådde kring tv-apparaten. Visst finns det väl något väldigt lockand emed en MAN som kan slåss och rädda världen på egen hand? Visst retar det väl macho-känslan litegrann i alla fall?
Min ursprungliga fråga förblir obesvarad. Ingen jag känner har kunnat ge mig ett svar som varit bra nog att leda mig till en distinkt, satisfierande konklusion (det sista var ett citat från Skalman himself, RIP).
Säger någon till mig: "Föreställ dig en 25-årig kvinna"!, tänker jag omedelbart en modemetveten snygg kvinna med smink och blont hår. Kvinnan är i början av sin karriär och lever nästan ständigt i en parrelation. Är det essensen?
Finns det alls manliga eller kvinnliga egenskaper? Är kvinnor och män varandras motsats? "Nej ffs" vill jag svara, även om jag inte vet varför. Hur tänker ni?
Om Onani
Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror.
Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom. "
Det var ord och inga visor. Som några av er har förstått stammar ordet onani från Onan, som kom på golvet istället för i sin broders fru. Egentligen är onani ingenting annat en ett avbrutet samlag i sin ursprungliga mening. Lustigt va?
Detta är det enda bibliska stöd för att onani skulle vara något syndigt, och med tanke på att det inte ens är onani som beskrivs (den moderna betydelsen) är det väl föga övertygande.
Citat
BARA jag som tycker de är roliga men whatever. 6 år gamla citat, utom de som kommer från Folket, jag kanske inte kan stå för dem idag..:P
”En vän är någon som känner mig men tycker om mig ändå.”
Okänd
”Vänskap slutar ofta i kärlek, men kärlek aldrig i vänskap.”
Okänd
”Fri är den som hatar sin frihet.”
Karl Wilzén
”I en galen värld framstår den sansade som en dåre.”
Alien III
”Kärlek är en av få saker som är så goda att det nästan är värre att vara utan än det är skönt att ha. ”
Karl Wilzén
”Nu ljuger jag.”
Okänd
”Hellre hatad för den jag är, än älskad för den jag inte är.”
Okänd
“It was once said that evil prevails when good men fail to act. What they really should be saying is: Evil prevails.”
Lord of War
“There is nothing either good or bad, only thinking makes it so.”
William Shakespeare
“Science is the religion of atheists. It may be proof one is looking for, but in the end one must choose to believe or not to believe in the facts given to you, as is the way of humanity. Since you can not prove your own existence, you shall find it ever so hard to prove anything else. I mean, why would anyone trust someone they couldn’t even know existed or not.”
Karl Wilzén
“Power is what poor men desire, when love is no longer an option.”
Karl Wilzén
”Ditt golv är mitt tak.”
Julia Wilzén
”När jag vill ha din åsikt ska jag tala om den för dig.”
Okänd
”Ingenting är evigt, utom förändringen.
Mohammed
”- Åhh, det luktar fis nu igen.
- Det är nog bara du som har bajs i näsan, Anders.”
Konversation mellan Karl och Anders Wilzén
”In vino veritas. (i vinet(fyllan) finns sanningen)”
Okänd
”Individen lär sig, men aldrig mänskligheten.”
Johan Pregmo
”Den som dödar med svärd, skall med svärd bli dödad. Den som spiller mans blod, hans blod skall ock spillas. ”
Bibeln
”Det är mänskligt att fela, gudomligt att förlåta.”
Okänd
”Den enes bröd blir hans död om han inte ger den till mig. Nu!!!!”
Karl Wilzén
”Sanning är att skilja gott från ont i ögonblicket, ty sanningen har ingen morgondag.”
Niclas Lindström
”Här dansar Fridolin, han skall skjuta en kanin.”
Oscar Lejonklou
”Knyt ett band, kärleksbandet, för onda som goda och fosterlandet.”
Hjalmar Eriksson
”Oj, dödade jag dig med en osthyvel? Förlåt, det var inte meningen.”
Karl Wilzén
“How many roads must a man walk down, before you can call him a man? 42.”
Liftarens guide till Galaxen
“Stupid is as stupid does.”
Forrest Gump
”Långa människor är ju egentligen bara korta människor som kommit för nära.”
Henrik Hjelt
“There is nothing good or bad. Only power, and those to weak to seize it.”
Lord Voldemort
”Cogito ergo sum. Och eftersom jag ändå är igång kan jag väl tänka på lite naket också.”
Johan Pregmo
”Gud älskar sex.”
Oscar Orlenius
”Framgång i livet, du tager för givet, lycka du finner, kärlek du vinner, men när allting kommer kring dansar djävlarna i ring, och du förstod att lyckan ej var funnen, kärleken ej vunnen och döden aldrig någonsin försvunnen.”
Dikt till Zacharias Sjöberg av Karl Wilzén
”Trying is the first step towards failing.”
Homer Simpson
"Jag är knäpp på ett unikt sätt, och unik på ett knäppt sätt."
- Matilda
"Det underbara med att ha en flickvän är att man kan säga vad som helst utan att folk tror att man stöter på en."
- Tim
"Ett äpple har en laddning på 0,16aC. Du har en korg med såna äpplen, tillsammans har de en laddningen 10nC. Hur många laddade äpplen har du?"
- Julia hjälper Matilda med en fysikuppgift
Itoshiki oshieo idaki
valpar skapar lycka,
lycka stor och härlig,
ensam mor finns ej mer,
fröjda dig i livet
ensam mor finns ej mer.
Kärlek
Är ett skrik om att slippa ensamhet.
Är ett utryck för egen otillräcklighet.
Fängslar och bakbinder oss.
Förråder oss.
Lämnar oss.
Bildar lögner.
Skapar hat.
Förgör förnuft.
Kärlek...
Befriar oss.
(flum, flum, flum)
Ledtråd
Divine
They love to drink it everyday"
Detta är min officiella kärleksförklaring till Angie (notera väl att jag använde versal). Jag minns absolut ingenting om mitt första intryck av angie, det var troligen helt förfärligt, alternativt underbart. Efter att ha känt henne i en period som säkert är längre än 3-4 veckor (minnet sviker när man är stenad).
Om man nu tar och jämför min fantastiska grafritande räknare ,som jag länge haft en hemlig crush på, med självaste angieplangie så är de faktiskt mer olika än vad man först hade kunnat ana. Båda är förvisso helt briljanta när det kommer till matematik, men på något underligt sätt föredrar jag angie, även om hon är avsevärt mycket billigare än min räknare.
Det är svårt att riktigt sätta fingret på varför, men det känns på något sätt mer givande att konversera med angie än att försöka prata med räknaren- fråga mig inte varför. Jag antar att det faktum att vi båda är människor gör det lättare för oss att kommunicera. Ibland får jag intrycket av att min TI- 84 + SE inta alls förstår mig, det känns som den fullkomligt ignorerar mig. Det skulle angie inte göra, inte totalt i vilket fall.
Så nu vet du angie, mitt hjärta tillför dig- Inte vare sig Örjan eller Markus har lyckats ta det ifrån dig.
Tu... yo... eterna pasión!
Citroner
Jag minns med glädje min första citronupplevelse. Det var en känsla, det var en färg, det var en KAMP. För att vinna citronen måste dess surhet besegras. Ofrånkomligen. Därför är citronen den mest lysande metaforen för människosläktet.
Leve Citronen!
