Godtycklighet är MIN arvedel.

Jag är nog egentligen inte så särskilt bra på att skriva. Och nej, jag fiskar faktiskt inte efter hjärndöda komplimnger. Pretention, ambition, märkvärdighet. Är det inte ganska ynkligt egentligen? För vi är ju långt ifrån så smarta eller vältaliga som vi tror oss vara i grund och botten. Det finns så oändligt mycket att veta, och så oändligt många dimensioner av samma sak egentligen, ändå tycks vi alltid ha full koll på exakt hur allting ligger till. Missförstå mig rätt nu, denna kritik vänder jag faktiskt emot mig själv. Men hur kommer det sig egentligen att våra åsikter är så viktiga, och faktan spelar mindre roll? 

I en ram ryms mycket. I en enda ram väljer vi vad som får plats, och vad som ska bort. Vi målar en godtycklig bild av hur världen ser ut, och kanske t.o.m. hur den borde se ut. "Fuck fact". Varför måste jag vara så bunden av min egen ram? Varför denna enorma tilltro till min egen förmåga? Det är inte den jag vill vara, det är inte den jag borde vara. Ironisk nog läsar jag ut detta ur bilden jag själv har målat. Där är jag utanför ramen. Eller?

Gör aldrig anspråk på sanning, ty ingen sådan finns. Jag är hycklare och hopplös, men det skiter jag i. :P