Godtycklighet är MIN arvedel.

Mitt arma konstnärshjärta har du tagit,
Och gett mig tröst jag aldrig skulle få,
Min stackars tanke har du slagit,
Härav glömt att jag var du när du var så,

Ett deriverat hjärta ,
Som saknade funktion,
Ett hopp som blivit integrerat,
Det var kärlekens lektion,

Tangens, cosinus och sinus,
Att samsas det är ofta svårt,
Varför är det plus och inte minus?
När slappt såsmåningom blir hårt?

Jag är varm och din invers,
Av stål så är du sval,
Jag föll för dig och din kommers,
Som roten ur ett minustal,

Nu dras jag till min huvudräkning,
Slippa allt vårt bråk,
Nu entrar jag i läkning,
Ensam i min hjärnas tomma kåk,

Det som var- det är nu över
Min kära åttifyra,
Dig säljer jag för klöver,
Ty goda vänner äro dyra.

Jag är nog egentligen inte så särskilt bra på att skriva. Och nej, jag fiskar faktiskt inte efter hjärndöda komplimnger. Pretention, ambition, märkvärdighet. Är det inte ganska ynkligt egentligen? För vi är ju långt ifrån så smarta eller vältaliga som vi tror oss vara i grund och botten. Det finns så oändligt mycket att veta, och så oändligt många dimensioner av samma sak egentligen, ändå tycks vi alltid ha full koll på exakt hur allting ligger till. Missförstå mig rätt nu, denna kritik vänder jag faktiskt emot mig själv. Men hur kommer det sig egentligen att våra åsikter är så viktiga, och faktan spelar mindre roll? 

I en ram ryms mycket. I en enda ram väljer vi vad som får plats, och vad som ska bort. Vi målar en godtycklig bild av hur världen ser ut, och kanske t.o.m. hur den borde se ut. "Fuck fact". Varför måste jag vara så bunden av min egen ram? Varför denna enorma tilltro till min egen förmåga? Det är inte den jag vill vara, det är inte den jag borde vara. Ironisk nog läsar jag ut detta ur bilden jag själv har målat. Där är jag utanför ramen. Eller?

Gör aldrig anspråk på sanning, ty ingen sådan finns. Jag är hycklare och hopplös, men det skiter jag i. :P

»Glossary of Traits

This chart shows thirteen personality traits. Each bar indicates the percentage of test takers who entered a lower value for that trait than you did. For example, if Confidence is at 80, that means that 80% of people entered lower values for confidence questions than you did. Based on a sample of 30,000 users.

Confidence	Low High	92
Openness	Low High	68
Extroversion	Low High	80
Empathy	Low High	70
Trust in others	Low High	28
Agency	Low High	84
Masculinity	Low High	90
Femininity	Low High	12
Spontaneity	Low High	64
Attention to style	Low High	2
Authoritarianism	Low High	2
Earthy/Imaginative	Imaginative/ Earthy	54
Aesthetic/Functional	Functional /Aesthetic	14

Ett personlighetstest jag gjort. Stämmer det?

En liten snopp,
tittar opp,
söker hopp,


Hans vackra man,
är så dan,
den söker span,


Varför svårt,
varför slappt och inte hårt,
stackars liten behöver nog support,


Söker sällskap, fin och skär,
men ingen finns, ingen bor där,
ty en liten snopp ALLTID ensam är,

Why is it that we hold so many truths to be self-evident?

Var människa har sin egna uppfatning bildat vid myndig ålder. Var kvinna vet vid vuxen ålder vad som är rätt, och vad som är fel och vilket alternativ man föredrar i en gråzon. Vi är så säkra på vår sak att vi många gånger är beredda att strida för den och förkasta andra synsätt innan vi ens vågar granska dem. Är vi så rädda för oliktänkande (nytänkande?) att vi desperat måste klamra oss fast vid det gamla, oavsett om det är sant eller inte?

Då följer den uppenbara frågan: Är vi egentligen intresserade av verklig sanning om vi nu tror att sådan finns? Eller vill vi kanske bara få macrovärlden att passa in i våra egna små microvärldar? Dagligen blundar vi för orättvisor. På TV, i skolan och även hemma. Vi stödjer dem urskiljningslöst, i en patetisk tro om att vi är maktlösa. Här är vi alla kluvna; å ena sidan vill vi tro att vi äger en fri vilja och har makt att påverka, å andra sidan ser vi oss själva som maktlösa.

Kanske vår strävan efter sanning och kärlek bara är en fåfäng illusion som varit i kraft ända sen dess att vi levt i sådant välstånd, vari vi varit så sysslolösa att tankar mot vår vilja har växt. Kanske finns ingen sanning, och tanken, är kanske endast flyktig- dömd att dö. Men tänk ändå! TÄNK! Om alla vi har fel, om sanning finns, så måste någon annan ha rätt. Tänk om våra ideal är felaktiga, tänk om pengar ine gör en gladare egentligen, tänk om kärlek inte är alla förunnat.

Likt en väverska väver in ett mönster i ett tyg, så vävs även mönster i oss. Vi är egentligen alla en del av den folksjäl som skulle befria oss, men istället gjort oss till fångar. Jag finner det svårt att tro att så många unika människor skulle ha så lika drömmar utan att egentligen vara fångade av sitt sammanhang. We are the mtv-generation. Vi äger inte våra drömmar, våra ambitioner är lagda på oss av något större.

Men ändå kämpar ingen. Ingen skriker efter frihet längre. Vi har varit fångar för länge i det perspektiv som fängslar oss.
När vi (i fantasin) äger drömmen, rationaliteten och tanken- då kallar vi den sunt förnuft. När den ägs av någon annan, blott galenskap.