Varför jag gillar Ockhams rakkniv?

"Ockhams rakkniv, efter William Ockham, är namnet på ett begrepp inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation." 

                                                                                                                          - Ida Kewipi

Alltså, minimera antal antagande och låt de bevis vi har förklaras utifrån detta. Detta är, som nämns ovan, en vetenskaplig teori, men jag skulle snarare se den som filosofisk. Den förespråkar allmänt sunt förnuft, t.ex. :
om du ser ett träd som har vält, anta då hellre att det har blåst ner än att en elefant har dragit ner det. Det roliga är att jag kan använda det för att påvisa mina egna gamla teorier. Om vi inte kan bevisa att vi har fri vilja, och bevisen tyder på motsatsen, så ska vi inte tro på fri vilja. Det påståendet har minst antal antaganden.

Om allting styrs av naturlagar, vilket bevisen antyder, så kan vi rimligen dra slutsatsen att allt är förutbestämt. Att anta att slump finns, utan reella bevis, är då felaktigt. Från universums början har allting i mikro och makro- kosmos styrts av enkom naturlagar. Nu finns det ju i och för sig vissa teorier inom kvantfysik att slump faktiskt existerar, dock är ej dessa ännu påvisade. Det får vi helt enkelt ta och skära bort, tills dess att fler bevis framträder.

Jag har härmed påstått följande: Ingen fri vilja finns, ingen slump finns samt att allt är förutbestämt. Med detta som underlag kan jag glatt påstå att allting egentligen är meninglöst. Återigen pekar bevisen i den riktningen.

Det gör mig faktiskt inte ledsen, tvärtom. Meningslösheten och det förutbestämda ligger bortom min kontroll, bortom min vardag. Dock kan jag säkert luta mig tillbaka på det "faktum" att de val jag gör varit bestämda sedan alltets början. Vips så försvann ångesten. Jag glädjer mig i meningslöshet, den är befriande. Nu kommer säkert ngn att påstå att jag är negativ, ehem Sara. Det stämmer inte. Det jag nu har framlagt ligger till grund för all optimism jag har. Om ni nu fortfarande tycker att det är negativt, så beror det på att er världsbild är fördunklad av en uråldrig kultur. Är jag arrogant? Självklart! Men det var ju å andra sidan redan bestämt.

Därför gillar jag Ockhams rakkniv.

(nej jag är inte nihilist, moral är mer praktisk)


Varför jag tycker att Pascals trossats är dum

Pascals trossats säger följande: Chansen att Gud finns är 50 %.

Sannolikhetsläran ger oss då följande fyra alternativ:

1. Du tror på Gud och han finns- Vinst (evighet i himmlen)

2. Du tror på Gud och han finns inte- Utebliven vinst

3. Du tror inte på Gud och han finns inte- Utebliven vinst

4. Du tror inte på Gud och han finns- Förlust, evighet i helvetet

Slutsats:
Härvid kan man härleda att om man tror på Gud så har man 50 % chans att vinna jackpot, och 50 % chans att förlora (ingenting). Om man däremot inte tror på Gud så står man mellan att vinna ingenting, och förlora (förpassas till helvetet).
Rent logiskt borde man alltså tro på Gud.

Feldiskussion:
  • Trossatsen gäller enkom för en religion och tar inte hänsyn till alla andra, ej heller alternativa helveten och paradis- detta medför att sannolikheten för en enskild guds existens minskar avsevärt
  • Trossatsen förutsätter att man inte förlorar någonting på att vara troende, när man faktiskt kan hävda att troende förlorar pengar, tid och ansträngning, detta gör att ingen av ovan nämnda resultat är säkra
  • Trossatsen förutsätter att sannolikheten för Guds existen är 50 %, utan några som helst argument kring varför, på samma sätt som idioter säger ngt som t.ex.: sannolikheten för att krig bryter ut imorgon är 50 %, antingen gör det det, eller inte.
  • Pascal antar att man kan välja att tro, och att vi har en fri vilja
  • Pascal påstår att vi kan välja att tro baserat endast på förnuft, vilket saknar underlag i Bibeln
Egen slutsats: Pascals trossats är DUM

Om sommaren

Om sommaren njuter man. I alla fall om man bor i Sverige. Man kan arbeta, bada, sola- det spelar liksom ingen roll- njutningen tycks infinna sig ändå. Därför är sommaren tankens tröga tid, då reflektioner bortom de vardagliga blir liksom överflödiga på något vis. Sommaren är hoppets tid. Om sommaren somnar alla in, i en energisk dvala, i vilken vi är aktiva och njutningslystna. Det här är denna termins sista stund av möjlig reflektionstid. Mörka tankar i mörka väder, dystra tankar i regnigt väder, hemska tankar i stormigt väder. Tankens sista stund är nu. Sommar utan självreflektion, sommar utav självuppfyllelse och självförstärkning. På höstens föds vi åter, in i ynklighet och trötthet. In i upplysning?
Tankens sista tid är nu. Tänk den!

My Darling Angie <3


Dina ögons djup det dränker mig,
Och mina lungor spräcks,
Ej av vatten- utav kärleken till dig,
Och solens lampa släcks,

Din lukt är mitt begär,
den är av honung söt,
smaken av ett hallonbär,
slog mig ner i mäktig stöt,

Härligt vacker, underskön är du,
Du nymf från landet Kina,
Jag vill ha dig- ha dig nu,
Låt mina lustar vara dina,

Änglar formade din rumpa,
gav den oförtvinelig grace,
vacker som en liten pumpa,
som ett stycke av topas,

Din mun, din tunga dina tänder,
din kropp är min passion
dina bröst, din hals och dina händer,
är slipade till perfektion

Du är mitt liv- min enda kärlek,
du är facklan i hatets mörka boning,
du var den som bar när alla andra svek,
I dig finns all försoning

Angie, Angie, Angie!


RSS 2.0