Tillägnad Ljusbringaren
Rädslan för besten som aldrig övermannats,
Där gott och ont är Världens dimridå,
och allting ryms i hjärtats gråa vrå,
Nu finns han inte längre kvar,
Han som en gång hade alla svar,
Ur led är tiden, mörkret har gått bort,
Kärleken är vriden, vriden och av annan sort,
Nu älskar jag för andras skull, ej längre för min egen,
Jag är bara barnet nu, och jag har tagit första stegen,
Vaknat upp ur drömmen klätt mig i mitt sanna jag,
Släppt det tomma löftet, Aldrig mera svag,
För nu finns han inte längre kvar,
Han som en gång hade alla svar,
Kvar finns bara du och jag och tanken i sin egen storhet,
Men ännu lurar jag i mörker, jag är fortfarande diskret...
The End of Integrity
Integritet. Rätten till privatliv.
Vackra ord, vilken innebörd? Vad är det som får oss att försvara oss med näbbar och klor mot allt vad övervakning heter? Varför är vi så måna om att ingen får invadera våra liv, oberoende av syfte? Jag kan ej ännu svaret på denna gåta. Personligen är jag inte emot FRA-lagen. Personligen anser jag att vi behöver FLER kameror och mer övervakning.
Övervakning i sig är inte dåligt, intrång på privatlivet behöver inte heller var något negativt. Vad människor fruktar mest är egentligen att övervakningen missbrukas. Många tycks hänvisa till 1984, en roman av Orson Welles, i vilken en dystopisk värld där övervakning är A och O. Grejen med den är att de styrande är fascister som inte bryr sig om något annat än makt. Människor är irrelevanta.
Ja, missbrukad övervakning är fel. Ja, fascism är ond osv. Men kanske skulle övevakning som utgår från folkets trygghet och som bygger på demokrati inte vara så hemskt. Föreställ er en värld där kameror finns på alla allmäna platser, där DNA-register på alla Sveriges invånare finns tillgängligt för polisutredningar. En värld där alla hade inopererade gps-chips med vilka polisen kunde spåra en om man blivit kidnappad, eller förfölja en om man hade begått ett brott. Skulle inte en sådan värld vara säkrare.
T.ex. : Ett barn blir bortrövat. När ungen varit borta i typ 4 timmar ringer föräldrarna polisen. Polisen, som har tillgån till gps-övervakning, spårar ungen till en särskild byggnad. Barnet befrias, och även om gärningsmannen försvunnit kan man ta DNA-prov och identifiera brottslingen, även om han inte begått brott tidigare. Därtill är chansen att gärningsmannen fångats på kamera större om denna övervakning var komplett.
I ett demokratiskt samhälle där folket har direkt insyn i metoder för övervakning, skulle inte brott vara svårare att begå? Skulle inte FÄRRE brott begås?
Övervakning som är avskräckande, förebyggande och direkt avgörande som bevis. Hur är detta hemskt? Hur är detta fel? En demokrati där inget göms för folket, där inga övervakningar tillåts missbrukas. Säg mig, skulle inte detta kunna vara framtiden?
Om mord
I vilket fall som helst, att mörda någon måste vara en av de saker som är absolut svårast både mentalt och rent praktiskt. Om man dessutom planerar att komma undan med det förhöjes svårigheten ytterligare. HUR gör man för att förmå sig själv till att skjuta någon? Hur sticker man en kniv i en annan människas kropp? Här tar min inlevelseförmåga eller fantasi slut, vilket jag anser vara ett klart tecken på god mental hälsa. Tanken är så främmande och motbjudande att jag blir bokstavligt illamående. Puh.
För vad är det egentligen man mördar när man sticker kniven i någon? En människa enkom? Nja. Vad du gör när du mördar någon annan eller dig själv är att mörda alla barn denna person någonsin skulle kunna få, alla relationer denna människa har eller kommer att ha. Alla leenden, Alla uppmuntrande ord, Alla goda handlingar. Handlingen i sig är ett gigantiskt steg bort från mänsklighet, samtidigt som det rent historiskt har varit nästan naturligt. Konsekvenserna är om möjligt ännu större. En mänsklig mördare tvingas döda sig själv innan dess att han kan döda andra.
Därför kan man aldrig döda EN människa enbart. Vi är del av en kedja eller cirkel, och vi kommer så förbli.
Vissa tankar borde man kanske inte tänka....
Eller?
