Mufasa
Det absolut tyngsta citatet från filmen, som jag är övertygad om går de flesta barn förbi, kommer ifrån den scen i vilken Simba återförenas med sin far Mufasa. Eller återförenas, Mufasa talar till honom från andra sidan. Han säger: "Du är mer än vad du blivit". Vi är vad vi gör, men vi är mer än vad vi gör. Gör vi ingenting, är vi ingenting. Men ändå är vi inte allt vi gör. Nu är det förvisso tänkt att Simba ska återvända och återta den makt han föddes för att ha, men tanken är ändå densamma.
Kan man vara sina förutsättningar? Kan man verkligen säga: "Jag är den jag skulle kunna vara"? I teorin kan man vara en massa olika människor. Du skulle teoretiskt kunna göra en mängd olika val som formade din person på en mängd olika sätt. I teorin skulle du kunna vara fem olika människor om fem år. Är du då alla dessa människor redan nu? Har du en mördare i dig? En våldäktsman kanske?
Jag är, som någon kanske känner till, determinist och materialist och kan således inte greppa resonemanget jag själv framkallat. Om fem år kommer jag bara att kunna vara en enda specifik individ, precis som jag är nu. Jag kanske kommer vara snällare, gladare, kunnigare. Vem vet? Vem jag än kommer vara om fem år, är det sant redan nu att jag kommer vara just den personen om fem år. På samma sätt var det sant redan i fredags att Linköping skulle vinna mot Umeå med 4-0. Det var lika sant i fredags som det är sant idag, efter matchen.
På sätt och vis har jag redan min framtid i mig själv. Den jag är idag skapar den jag är imorgon. I ett universellt perspektiv blir implikationerna ännu större. Om jag ser mig själv som materialist och determinist i ett kausalt universum, bär jag alltså spår inom mig från tidens begynnelse. Dvs. alla partiklar som någon gång varit en del av mig har färdats, på ett eller ett annat sätt i enlighet med energiprincipen, i 13.7 miljarder år för att jag ska kunna tänka, känna och reflektera. Är det inte en väldigt mäktig tanke?
Här någonstans börjar vissa människor att få huvudvärk. Även jag. Mindre än 5 procent av universum består av vanliga atomer. Universum innehåller uppskattningsvis 100 miljarder galaxer, som var och en innehåller 100 miljarder stjärnor. Merparten av dessa 4.5 procent atomer kommer således aldrig vara del av mitt medvetande. När jag dör kommer dessa atomer att fortsätta att färdas vidare i universum. I ett kort ögonblick fick ett fåtal av denna enorma mängd atomer vara en del av det mest fantastiska i hela universum, nämligen medvetandet.
Ingenting var någonsin vackert innan vi betraktade det. Ingenting var någonsin svårt eller lätt, roligt eller tråkigt, ledsamt eller glatt innan vi upplevde det. Vårt medvetande skapar således en värld som annars aldrig hade funnits. Vi är alla, tack vare våra medvetande, skapargudar i våra egna liv. Samtidigt är vi en produkt av ett deterministiskt universum. Här skapar jag den största skiljelinjen mellan medvetande och materia. Hjärnan finns på riktigt, dess elektriska impulser är verkliga och de påverkar oss. Ändå är ingenting ett större mysterium än det mänskliga medvetandet. Vår förmåga att känna och reflektera går bortom vad som faktiskt hade krävts av oss rent evolutionärt. Kanske går vi t.o.m. mot vår egen undergång.
Vi är här på jorden ett ögonblick blott. Är det inte otroligt hur människor kastar bort sina liv, även jag?
Determinist = framtiden är redan bestämd?
Det farliga i det synsättet är att man inte har någon anledning att göra något bra. Om jag slår någon så hade jag inga alternativ, framtiden var ju bestämd.
Jag förstår att du uppfattar den problematiken, och den är delvis verklig, men det behöver inte alls vara på det sättet. Determinism säger ingenting om huruvida du ska leva ett bra liv eller inte. Omvänt skulle man kunna säga att man inte har någon anledning att göra ont, eftersom det var förutbestämt. Man upplever inte determinismen, man upplever frihet och handlar därefter.
"handlar därefter"? Om framtiden är bestämd finns det väll ingen fri vilja, och du kan således inte välja hur du ska handla?
Jag ska helt ärligt säga att jag tycker det är roligt att besvara inlägg likt det Julia skrev, just för att de är så dumma. Jag vet att det du säger stämmer, men bara för att det är så roligt att försöka bemöta argumenten så gör det det värt att skriva.
Jag har lärt mig att inte ta åt mig, så personangrepp har jag inte ont av, jag ska dock ha ditt inlägg i åtanke nästa gång Karl!
Tack så jättemycket, det betyder verkligen!
MVH Erik
Hm. Jag läste inte inlägget innan jag postade ;)
Jag tänker på inga villkor diskutera den fria viljan eller likande med dig Karl, vi vet att vi tror på olika saker och vi får acceptera det. Jag skulle dock vilja säga en sak:
Man är vad man gör. Jag menar på att man kan välja vem man är och vad man gör, men jag tror inte på att man är "flera olika personer i en".
Jag tycker det är så löjligt när någon nära vän till en brottsling säger: "Han/Hon är inte så här egentligen..." Det är klart att personen är sån som han eller hon är. (?)
Nu ska jag gå till en vän och titta på House men känn dig fri att lyfta det här till ett mail och prata vidare om du har andra tankar än jag om detta :D
All lycka till dig Karl!
Jag är själv determinist och älskar att diskutera sånt här. Som determinist så anser jag att det som kommer att hända kommer att hända, ie det finns bara en möjlig framtid. Med det sagt så förutsätter jag inte att framtiden existerar. Framtiden är ett mänskligt påhitt, en begrepp och det är inget som existerar i fysisk mening och är därför irrelevant. För att illustrerar, bara för att solen gick upp idag, så innebär det inte att den går upp imorgon. Jag tror att vi lever i ett deterministiskt universum men att vi har en fri vilja. Läs gärna Daniel Dennetts Freedom Evolves, den är jättebra för alla determinister.
jag f;rst[r p[ ett visst plan hur du t'nker, eftersom jag faktiskt tror p[ att tankar som skapas a v[rt medvetande p[ n[got s'tt existerar som 'materia', men inte som den vi k'nner till, mer m;jligtvis i n[gon annan dimension, men att de kan p[verka v[r v'rld enligt deras egna lagar eller naturlagar som allt annat. men jag tycker inte om s'ttet du uttrycker det p[. t'nker bara tracka dig med det s[ l'nge. puss!
och d[ menar jag allts[ att det mycket m'jligt kan vara s[ att allt f;ljer lagar. vilket inneb'r att du s'tter ig]ng processer bara genom att bara t'nka n[got. men jag tvivlar fortfarande p[ att ALLT best'ms av det. det 'r mycket mycket sv[rt f'r mig! jag m[ste t'nka ett tag och genom den processen blir jag deprimerad s[ jag kommer aldrig riktigt fram till n[got deterministiskt.
Jag inte bara anar, jag vet att du hyser en förhoppning om att världen inte är deterministisk. Kanske leder detta dig till ett felslut...:P
puss!
Jag älskar sättet du betraktar världen på Kalle. Din avslutning om huruvida du kastar bort ditt liv eller inte kan jag säga att jag tycker du inte bara lever livet utan även ser det. Det finns så många människor som lever utan att reflektera över livets storhet och komplexitet. Och så finns det människor som du, som söker svar. Du inspirerar verkligen mig!
Intressant, Kalle! Det är ju jag som bestämmer om blomman är vacker eller inte. Kul att leka med tanken att jag kan skapa min egen värld. :)
"Du är mer än vad du blivit" Ja, vi är nog alla mer än vad vi tror. Jag undrar hur bra vi kan bli...Finns det någon gräns?
