Det orimliga i att tro
Vad menar vi egentligen när vi säger tro? Vad är tro och vad är vetande? För att besvara dessa frågor tvingas vi ange någon form av definition för både begreppet tro och begreppet vetande. Kort sagt: "Definitionen föregår diskussionen(!)"
Vetande är kunskapen om sakpåståenden som med stor sannolikhet kan betraktas som riktiga. Det vill säga, det finns bevis för sakpåståendet, en tillfredsställande förklaring och eller goda skäl att tro på påståendet.
Tro är övertygelsen om någonting som saknar bevis. Ej heller kräver tron i sig goda argument eller bevis för att kallas en tro.
Detta innebär att det finns en reell distinktion mellan tro och vetande. De behandlar inte alls samma sak. Jag tycker inte att man som religiös kan hävda att allting ytterst är föremål för övertygelse och tro, och att ingenting går att veta och på så vis mena att all tro är lika rimlig. Problemet med att vara skeptiker är att man aldrig kan rättfärdiga någonting, allra minst en trossats. Det är alltså omöjligt att vara skeptiker och samtidigt omfamna en religion som gör anspråk på sanningen. Jag kommer i detta inlägg inte besvara argument som bygger på skepticism utan istället använda realism och anta att vi kan veta saker.
Nu är ju långt ifrån alla kristna skeptiker. Tvärtom. De flesta menar att kristendomen sitter inne på eviga sanningar. T.o.m. den enda sanningen, och den enda vägen till gud. Här blir det genast problematiskt. För visst måste man kunna rättfärdiga bibelns sanningsvärde, för att kunna påstå att den är sann. Visst måste man kunna belägga sanningsvärdet inte bara i påståendet om bibeln, utan också om att gud existerar. Här hopar sig problemen. För strukturens skull kommer jag sammanställa en lista på problem som dyker upp.
Hur vet man att gud finns?
Vad menar man med begreppet "gud"?
Hur vet man att just sin specifika gud existerar?
Hur vet man att hela bibeln är sann?
Hur vet man att den gud man tror på är samma gud som bibelns gud?
Hur vet man hur man ska tolka bibeln?
Vem har tolkningsföreträde? Du eller teologen?
Från ett kunskapsteoretiskt håll förblir alla dessa frågor obesvarade. Det finns helt enkelt inga sätt att veta svaren på dem alls. Det hela faller tillbaka på tron. Man måste tro och hoppas att gud existerar. Tro utan bevis, utan argument och utan goda anledningar. Nu kan man ju fråga sig vilken gud som önskar sig en sådan "efterbliven tro", och som dessutom värderar den högst av alla egenskaper.
Vad är det i tron som är så fantastiskt? Vad är det som är bra i att tro någonting ologiskt, osannolikt och obevisat? Vi kan tydligt konstatera att en religion som bygger på så lösa grunder eller en ideologi som bygger på så lösa grunder är potentiellt samhällsfarlig. Jag kan verkligen inte se att det är fördelaktigt att tro i en värld där religionen är överflödig.
För mig tycker jag att det absolut rimligaste förhållningsättet till metafysiska frågor är att betrakta dem som ickefrågor. Frågan om guds existens eller frågan om fri vilja är två frågor som aldrig kan bevisas eller motbevisas. Man kan helt enkelt inte veta om de finns eller inte (knappt ens vad de är för något).
Vad är poängen i att tro? Argumentet faller sönder överallt....
Det religionen framför allt faller på är teodicé-problemet. Jag har undersökt möjliga förklaringsmodeller på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Teodic%C3%A9
Om Gud är allsmäktig och allsgod kan inte ondska finnas. Om han är som ovan nämnt, borde han kunna hindra ondska från att finnas eller utradera ondska, utan att inverka på vår fria vilja. Ett eller flera av teodicéerna förklarar att ondska är en följd av att vi människor valt bort Gud. Följande förklaring fungerar på de som känner till Guds existens och hans absoluta godhet och vet att det är rätt att följa Gud. Det faller dock eftersom långt ifrån alla har den möjligheten (om Gud finns) och för att det finns så mycket oskyldigt drabbade människor. Den enda teodicé-förklaring som är hållbar är teodicén som förkunnar att Gud inte är allsmäktig och att han kämpar efter bästa förmåga för det goda. Då faller dock Guds allsmakt, varför han inte kan vara allsmäktig, allsgod och tillåta onska.
Förövrigt kan väl hård determinism redogöras till väldigt stor del? Genom att göra omfattande studier på hur människor från olika kulturer agerar borde man kunna undersöka många arvs- och miljöfaktorer, redogöra dessa och till stor del bevisa att fri vilja inte existerar? Sedan beror det naturligtvis också på vad man definierar som bevis.
Enligt min mening är religion överflödigt då det enda viktiga är att vi gör det vi tror är gott efter bästa förmåga. Således spelar det ingen roll om man tror eller inte.
